Antalet deltagare på ämneskonferensen var knappt 90, men trots förväntningar på fler deltagare var det ett intensivt program som täckte många olika aspekter kring företagsekonomlärarens arbete, ämnets utveckling, pedagogik, organisering av utbildning och forskning. Det samlade intrycket var att konferensen blev en framgång och att arrangemanget fungerande mycket väl. FEKIS framför därför sitt tack till de medlemmar som varit involverade i konferensplaneringen, särskilt till Petra Adolfsson som såg till att konferensen fungerade i stort och smått. Nedan kommer ett kort referat av de punkter som webbredaktören hade möjlighet att följa.

Inledningsanförande, 12 november, 10-10.30
FEKIS-konferensen inleddes med ett kort anförande av Rolf Wolff rektor för Handelshögskolan, Göteborgs universitet. Rolf lyfte fram företagsekonomiämnets dominerande ställning vid handelshögskolor och ekonomutbildningar och att ämnets utveckling därför är av stor betydelse. Rolf lyfte fram de välkända problemen i verksamheten med den otillräckliga tilldelningen av ekonomiska medel, samtidigt som ämnet går i bräschen för internationalisering och inte får ta ut några avgifter ens för dessa studenter.
Därefter tog ordförande Sten Jönsson till orda med en exposé om problem och möjligheter. Intressantast för mig var en sammanställning av hur liten del av studentpengen som faktiskt blir kvar till lärarlöner efter det att centrala overhead och lokaler är betalda:

Kostnadsfördelning vid en typisk högskola
Studentpeng 34.500 kr (100%)
Central overhead 11.400 (33%)
Lokaler 4.100 (12%)
Fakultetsoverhead 6.550 (19%)
Övrigt 1.000 (3%)
Kvar till undervisning 11.400 kr (33%)

Sten tog också upp problemet med brist på lärare i redovisning (överallt) och i marknadsföring (på sina håll) och att dessa ämnen har särskilt svårt att attrahera externa forskningsmedel (t ex för doktorandstudier). Ett annat problem är att vi som företagsekonomer har ett ”svagt paradigm”, att vi är oense om vad som är relevanta teorier, goda metoder och tillförlitliga resultat. Sten avslutade med budskapet att VI BEHÖVER FÖRENA OSS!

Vilken samhällsrelevans har företagsekonomi? 12 nov, 10.30-12.00
Per Frankelius från Örebro universitet inledde på temat ”Vilken samhällsrelevans har företagsekonomi”: Skräpämne eller viktig kunskap för Sveriges utveckling?
Föreläsningen var tankeväckande där Per visade på vikten av ekonomisk kunskap och forskning. Samtidigt finns det en stor brist på nationella strategier, de politiska partierna har ett internt fokus och ser inte hur Sveriges framtid formas till största delen av vad som händer i omvärlden. De strategier som finns präglas av tilltron till att satsningar på teknisk och medicinsk forskning skall leda till patent och uppfinningar som kan betala välfärden. Men då glömmer vi bort att imitation är en successfactor och att företag som Sandvik, Alfa-Laval och Ericsson är byggt på imitationer av andras uppfinningar. Han hänvisade till en undersökning som visade att ekonomer skapar fler jobb än ingenjörer, men trots att vårt välstånd till stor del beror på hur vi rekryterar, hur vi belönar, hur vi leder, styr, och hur vi lär oss så ses forskning om dessa områden som mindre viktig. I media handlar forskningsrapporteringen istället om människan, medicin, rymden och arkeologi och så gott som inget om företagande.
I den efterföljande diskussionen lyfte Alf Rehn fram att företagsekonomi borde vara något som kom in tidigt redan i grundskolan. Jan Lindvall fyllde på att konsultföretagen stärker sin ställning och att vi som forskare är dåliga på göra vårt ämne spännande. Alexander Beck lyfte fram att vi sitter med trumf på hand när vi har så väldigt många studenter som valt att läsa just vårt ämne. Ingemund Hägg föreslog att alla doktorander borde skriva en artikel i en praktikertidskrift som en del av examinationen för att föra ut forskningsresultaten.

Kreativa metoder, 12 november, 13-14.30
Mats Alvesson höll ett anförande kring kreativ metodanvändning och att det gäller att gå en balansgång mellan det triviala och det absurda och att det är då som läsaren kan utropa ”That’s intresting”. Mats förespråkade användande av etnografiska studier, och att kunna uttolka dessa utifrån en bred tolkningsrepertoar. Företagsekonomisk forskning är ofta ganska tråkig, det gäller att göra den intressant genom kreativa omtolkningar av etablerad kunskap framhöll Mats.

Kandidatutbildning i ljuset av Bologna, 12 november, 15.00-16.30
Katarina Zambrell som är prefekt vid Handelshögskolan BBS i Kalmar (och som även ansvarar för ekonomin i FEKIS styrelse) höll ett anförande om arbetet med att Bolognaanpassa de egna kandidatutbildningarna. Vid BBS har alla kurser och program nivåindelats och alla kurs- och utbildningsplaner har arbetats om och så kallade learning outcomes (lärandemål) införts. Katarina liknande detta arbete med en kylskåpsrensning: att ta ut allt och kolla att inte bäst-före-datum hade gått ut och sedan bara ställa tillbaka de färska varorna. Hon framhöll många positiva konsekvenser av arbetet såsom att det möjliggjort en helhetssyn på kopplingen mellan delarna i processen, tydliggjort progressionen i utbildningen och lätt till en ökad medvetenhet bland lärare och övrig personal.
I den efterföljande debatten konstaterade Marie Lumsden att lärandemålen stödjer studenternas inlärning, medan Nils Brunsson föreslog en förkortning av terminerna, varför inte ge 16-veckorsterminer istället nu när resurserna ändå är så klena. Katarina lyfte avslutningsvis fram problemet med att ge kandidatexamen på engelska, då det är mycket svårt att bedöma behörighet genom att studera utländska examina.

Årsmöte för FEKIS, 12 november, 17.00-18.30
Ordförande Sten Jönsson inledde med att presentera FEKIS styrelse, stadgar och syfte med föreningen. Föreningen hade 14000 besök och 94 medlemmar (en vecka senare är de 101). Webbredaktör Stefan Tengblad presenterade FEKIS-debattstafett och andra tankar på hur föreningen kan ha glädje av sin hemsida. På mötet diskuterades också problemet med svällande centraladministrationer och att allt mindre pengar blir kvar till undervisning. Lars Hallén förespråkade en omvänd logik, börja med att bestämma vad som krävs för att ge en god utbildning låt resten gå till centraladministration. Iden är inte dum, åtminstone bör vi ha en bättre uppfattning om vad som krävs för att upprätthålla kvalitet istället för att liksom alla andra bara hävda att resurserna är för små.
För att få upp deltagandet på nästa FEKIS-konferens som kommer att äga rum hos Handelshögskolan i Stockholm uppmanade Nils Brunsson att dessa dagar skulle spärras för undervisning. Det föreslogs också kontakter med prefekter så att de sätter av budgetmedel för deltagande och att det poängteras att det inte är ett krav att presentera en egen uppsats för deltagande.

Pedagogiska och utbildningsfrågor inom företagsekonomi, 13 november, 9-10.00.
Under detta tema presenterades tre uppsatser. Först ut var Peder Beusch från Handelshögskolan i Göteborg som presenterade en undersökning om ekonomisk ersättning för ekonomutbildningar i England, Tyskland och Schweiz i förhållande till Sverige och övriga Nordiska länder. Sverige ligger lägst i Norden, och i en europeisk jämförelse – vilken är lite vansklig att göra – ligger Sverige efter Schweiz och England men före Tyskland. En skillnad är dock att de jämförda europeiska länderna har möjlighet att ta ut en studentavgift i storleksordningen 3-5000 tusen kronor per termin, vilket gör en rätt betydande skillnad. De svenska terminerna är också förmodligen längre. Därefter presenterade Kerstin Mickelsson från Stockholms universitet en uppsats om studenters ansvar för eget lärande och vad som kan göras för att öka detta. Som case användes en entreprenörskapsutbildning som visade att det kan vara svårt att stimulera till diskussioner kring studenternas egna erfarenheter.
Avslutningsvis presenterade Ingemund Hägg från Uppsala universitet en uppsats om kvalitet i examensarbeten. Han diskuterade behovet av att ha ett fortlöpande samtal kring vad som är god kvalitet i ett examensarbete liksom att kvalitet på examensarbeten kan ses som det avgörande provet på utbildningskvalitet. Ingemund avslutade med att lyfta fram ett projekt som bedrivs vid Örebro universitet där man samlar in examensarbete från olika lärosäten för att undersöka vad som är god kvalitet. Lars Hallén från Mittuniversitet lyfte i den avslutande diskussionen fram sina erfarenheter som medlem i en bedömargrupp av bästa examensarbeten i samhällsvetenskap. Han framhöll att examensarbeten i företagsekonomi är stöpta i en stereotyp form som förhindrar kvalitetslyft. Inom nationalekonomi och statsvetenskap används en stringent form som liknar vetenskapliga rapporter och i andra ämnen finns det uppsatser i en mer litterär form. Det var tyvärr sällan som fek-uppsatser fanns med som kandidater till prisvinnande uppsatser.

Forskningsfinansiärer – hur står sig FEK i konkurrensen, 13 november 10.30-12.00
Detta seminarium bestod av en panel granskare av forskningsansökningar såsom representanter för företagsekonomi. Först ut var Rolf Lundin som berättade att han på sin tid som granskare hos Rådet för arbetslivsforskning brukade få fyra kartonger ansökningar att läsa igenom. Då var det enligt Rolf två saker som var viktiga: ”Finns det någon idé som hugger tag i mig” och ”Vem är det som ligger bakom ansökan? Kan man lita på att denne/dessa kommer att leverera”. Rolf tyckte att det inom beredskapsgruppen var en stor samstämmighet i bedömningarna, men att det kunde vara konflikter med andra grupper.
Därefter berättade Jan Löwstedt om arbetet vid Riksbankens forskningsstiftelser. Här gäller bara inomvetenskaplig kvalitet och nyttighet är inget kriterium. Av 180 skisser inbjuds 35 att lämna in fullständig ansökan och av dessa beviljades 10, varav 3 var fek-projekt. Jan rekommenderade alla att skriva ansökningar löpande som en del av forskningsarbetet. Han tyckte att många skisser känns hoprafsade, och att många ansökningar inte framstår som genomarbetade.
Näste presentatör var Mats Alvesson från Handelsbankens forskningsstiftelser, som Mats bedömde var den största finansiären av svensk fek-forskning. Stiftelserna betalar bara ut stipendium, något som har vissa nackdelar men som möjliggör större anslag. Mats tyckte det var svårt att få till bra programansökningar, som känns originella, har en bra bemanning och som är gemenarbetade med referenser och är tydliga i genomförandet. Det var viktigt att ha ett hyfsat cv med tidigare publikationer.
Därefter presenterade Mats Engwall före det chef inom Vinnovas enhet för Arbetsorganisation. Mats poängterade att Vinnova inte är ett forskningsråd utan en statlig myndighet som skall bidra till att förändra Sverige. Forskning är för Vinnova inget ändamål utan ett medel för att åstadkomma förändring, vilket betyder att varje forskningsprojekt är en del av implementering av regeringens och riksdagens näringspolitik. Vinnova arbetar genom att identifiera ett utvecklingsbehov som sedan leder till en offentlig utlysning. Vid urval av ansökningar används fyra kriterier: Relevans i förhållande till utlysningens ramar, förväntad effekt, kvalitet och genomförbarhet.
Siste talare var Ulla Kihlbom från FAS. Hon poängterade att företagsekonomi inte var så stort som ämne på FAS men att möjligheterna var stora om man kunde ingå i tvärvetenskapliga projekt, något som FAS brukar prioritera.
Sedan följde en paneldebatt. En fråga som framfördes av Stefan Tengblad var vad för typiska svagheter företagsekonomiska ansökningar hade ur andra samhällsvetares perspektiv. Rolf Lundin ansåg att en vanlig brist var att fek-ansökningar var lite halvfärdiga, särskilt med avseende på hur man skall genomföra studien. Jan Lövstedt tyckte att det fanns en ängslighet teorimässigt, medan andra ämnen mer självklart väljer ett tydligt fokus både teoretiskt och empiriskt spretar många företagsekonomiska ansökningar och spänner över vida fält teoretiskt och empiriskt. Mats Alvesson ansåg att bra projekt får pengar och att det gällde att ha något intressant och genomtänkt att komma med. Mats Engwall menade att kvalitativa forskare var dåliga på att beskriva sin metod och att det var vanligt med otydlighet när det gäller genomförandet fäller många ansökningar. ”Man blir lättad när man läser en ansökan där de sökande har tänkt till när det gäller utförandet” framhöll han.

Vad är företagsekonomi? 13 november, 13-15.00
I en avslutande programpunkt debattarerade Alf Rehn och Nils Brunsson om företagsekonomiämnets karaktär och behov av utveckling. Alf Rehn berättade att han har varit präglad av Claes Gustafsson och dennes bok Produktion av allvar som visar på den enligt Alf överdrivna fokusering på det allvarsamma i fek. Han menade att detta gjorde ämnet tråkigt och för att göra ämnet mer spännande skulle vi intressera oss andra saker såsom t ex barnkultur och organiserad brottslighet. Företagsekonomer behöver inte vara rädda för att ta stor plats och finna nya arenor för samarbeten, han nämnde själv gerontologer eller kultursociologer som möjliga samarbetspartners. Alf menade att hans bok Vad är företagsekonomi hade nått helt nya målgrupper såsom niondeklassare och poeter. Han föreslog att vi skulle försöka få in företagsekonomi på dagis, och verka för att ämnet blir en del av allmänbildningen.
Nils Brunsson började med att säga att han i stort höll med Alf i hans föredrag men att han tyckte att boken var full av felaktigheter. Nils framhöll att företagsekonomi var som andra samhällsvetenskapliga ämnen. Att alla har konstiga gränser, att alla svårt att få ihop forskning och undervisning och alla har ett lite olyckligt namn. Han tyckte att ämnets styrka var att andra ämnen inte förstår sig på organisationer och hur viktigt organisering är. Organisationer består ofta av (misslyckade) försök till beslutad ordning. Med koppling till ämnets delar så sa han att organisationsämnet var något av en restpost, det som inte är redovisning eller marknadsföring. Nils framhöll också att vi inte på långa vägar har tömt ut ämnet utan att vi kan bredda oss till att studera andra typer av organisationer såsom stater och överstatliga politiska organisationer.
Den efterföljande debatten var livlig. Här är ett axplock: Tomas Polesie framhöll att förmåga att göra goda beskrivningar var viktiga och att här var både finansiell information, redovisningsdata och berättelser viktiga. Barbara Czarniawska frågade alla hur vi skall bli bättre på att föra ut vår kunskap. ”Media frågar sociologer, nationalekonomer och statsvetare därför man vet vad för svar man kan få av dem”. Som svar på denna fråga framhöll Nils Brunsson behovet av att vårda myten om ämnets kärna bättre och att bli bättre på att sammanfatta denna kärna för studenterna, så att vi får en tydligare identitet att utgå från. Mats Alvesson argumenterade för sakkunniga att kräva lite mer bredare kunskapsbidrag för att bli befordrad. Mats Engwall avslutade med en central kritikpunkt: Vi forskare intresserar oss för lite för de frågor som dominerar i praktiken. Vi har för lite fokus på vad som händer och de problem som fyller chefers vardag.
Helhetsintrycket var att FEKIS-konferensen är här för att stanna och att den fyller ett mycket viktigt behov såsom en naturlig och återkommande samlingspunkt för företagsekonomiska lärare och forskare. Balansen mellan utbildning, forskning och ämnesutveckling i konferensen upplevdes som lyckad. I en hårdnande konkurrens med andra samhällsvetenskapliga ämnen behöver vi skapa en dynamik inom ämnet både vad gäller forskning och utbildning. Jag ser redan fram emot nästa konferens i Stockholm om ett år.