Normal.dotm 0 0 1 1257 7168 HIS 59 14 8802 12.0 0 false 18 pt 18 pt 0 0 false false false

Det nya kvalitetsutvärderingssystemet

Magnus Hjort och Maria Sundkvist från Högskoleverket beskrev på seminariet tankarna bakom det nya systemet för kvalitetsutvärderingar. Orsaken till det nya systemet var en svidande kritik i en debattartikel i DN-debatt under sommaren 2008, vilket föranledde att Lars Leijonborg gav Högskoleverket i uppdrag att ta fram ett nytt system för kvalitetsutvärderingar. I uppdraget framhölls att det nya systemet skulle ha större fokus på resultat, alltså vad studenterna verkligen lär sig tack vare den högre utbildningen.

Viktiga utgångspunkter för det nya systemet var att det skall vara ett transparent system med tydliga kriterier som är kända i förväg och att det skall vara peer review baserat. Det kommer att göras en graderad bedömning i tre steg:

- Utmärkt god kvalitet (Som skall leda till extra medelstilldelning)

- Godtagbar kvalitet

- Ej godtagbar kvalitet (som innebär att examensrätten ifrågasätts och att skyndsamma åtgärder behöver vidtas)

De områden som HSV kommer att lägga särskild vikt på i sina granskningar framhölls på seminariet vara:

- Att kursplaner som stämmer överens med allmänna och specifika förordningar kring vad den aktuella utbildningen skall leda till för läranderesultat.

- Utbildningens användbarhet (som undersöks genom alumnenkäter)

- Tillräckligt stark läraresurs (kapacitet och kompetensnivå)

- Granskning av examensarbeten (avser ej att överpröva betyg). Istället skall det fastslås en gräns för vad som är godkänt inom ett ämne och helst skall inte något arbete skall falla under ribban.

Faller inte något examensarbete under ribban har lärosätet möjlighet att skicka in sina bästa arbeten för att eventuellt kunna få betyget utmärkt kvalitet. Betyg i de olika områdena skall sedan sammanvägas. Hur viktningen skall ske är ännu inte fastställt, men skall vara känt i förväg.

En fortsatt dialog framhölls som viktigt från HSV representanternas sida då det finns en osäkerhet om hur det nya systemet kommer att fungera i praktiken.

Handledning och bedömning av uppsatser i företagsekonomi

På ett välbesökt seminarium som leddes av Jan Greve från Örebro universitet diksuterades hur man kan säkerställa kvalitet i examensarbeten. Dessa arbeten kommer ju att bli en viktig del av HSV:s granskning av företagsekonomiämnet i Sverige. Examensarbetet kan på många sätt ses som provet på att utbildningen har fungerat. Klarar studenterna av ett större självständigt arbete och har de utvecklat de förmågor som utbildningen syftar till?

Seminariet inleddes av Jens Hultman från Lunds universitet som presenterade erfarenheter från en workshop i Gävle om handledning och examination av examensarbeten. Vid detta seminarium uttalades behovet av att diskutera kvalitetsfrågor då det är många förhållanden som skiljer sig mycket mellan lärosäten. Vidare uttalades behovet av disputerade handledare och en självständig examinator. En annan punkt som lyftes fram var arbetet med att göra matriser över lärandemål (resultat) kopplat till betygsnivåer.

I den efterföljande debatten beskrev Sarah Philipsson vanliga problem vid examensarbeten nämligen att teorival blir något av en happening (ogenomtänkt och slumpmässig) och att studenterna ”kokar soppa på en spik”, att de drar vittgående slutsatser på basis av en alldeles för liten datamängd.

Som nästa punkt på seminariet presenterade Ingemund Hägg från Uppsala universitet erfarenheter från många års engagemang i pedagogiska frågor inom företagsekonomiämnet. Han startade med att säga att kvalitet är ett svårfångat begrepp som inte går att definiera exakt en gång för alla. Risken med att införa ett enhetligt system för kvalitetsgranskning är att systemet blir rigitt och motverkar innovationer såsom nydanande sätt att demonstrera uppfyllandet av lärandemål. Ingemund var pessimistisk till att det går att sätta betyg på själva lärprocessen och inte bara slutprodukten och att lärosäten med gott studentmaterial därför kommer att gynnas systematiskt av det nya systemet. Ingemund presenterade en egen kriterielista som bara lyfte fram det som han tyckte räckte för att undvika att en stel praktik uppstår:

- Relevans med hänsyn till företagsekonomiska problem, modeller och teorier

- Medveten och tydlig problematisering

- Användning av teoretiska begrepp

- Medvetenhet i val, redovisning och användning av metod

- Tydlig redovisning av resultat och slutsatser

- Gott helhetsintryck.

I den avslutande debatten framförde Birger Rapp från Linköpings universitet att HSV kan komma att bryta mot principer av god kvalitetsstyrning i den kommande granskningen. Hur undviks slumpmässiga mätfel om bara ett mindre antal uppsatser granskas? Slumpfelet kommer att vara betydande om ett mindre urval görs och detta leder till risker för ett enskilt lärosäte att helt enkelt råka ut för otur genom att dåliga arbeten blir överrepresenterade. Egentligen finns det behov av att göra en totalundersökning om urvalet visar på att det finns brister, annars går det inte med säkerhet att fastslå hur stora kvalitetsbristerna är.

Företagsekonomiämnets identitet och utvecklingsbehov

På konferensens avslutande diskussion presenterade Nils Brunsson en provutgåva av boken Företagsekonomins frågor som är tänkt att förmedla en lättillgänglig översikt över företagsekonomiämnet. Bakgrunden är att företagsekonomi har blivit det största ämnet inom det svenska högskole- och universitetsväsendet med avseende på studentvolym men att det spelar en anonym tillvaro i samhällsdebatten och det allmänna medvetandet (få företagsekonomer tillfrågas som experter) och på program som ”Vetenskapsmagasinet” förekommer sällan inslag som går att koppla till vårt ämne. Andra upplevda problem är låg status (såsom ett slags sämre nationalekonomer utan nobelpris och vetenskaplig prestige) och att våra studenter ofta läser ämnet av mer taktiska skäl än av att de är särskilt intresserade av ämnet som sådant. Allt detta har lett till en svag självkänsla/självförtroende enligt Nils Brunsson där det finns risk för att ämnet blir uppdelat enligt anglosaxiskt mönster.

Lösningen på dessa problem är enligt Nils att börja kommunicera bättre: Varför är ämnet störst? Varför är det nyttigt och användbart och varför är det spännande? Det handlar då bland annat att kunna ge en kort och koncis beskrivning av vad ämnet handlar och undvika att falla i klassiska fallgropar såsom;

- att fokusera på ämnesnamnet och försöka hitta ett mer passande sådant (även andra ämnen har konstiga namn, alltid missvisande)

- att fokusera på historien och ämnets rötter (Alla samhällsvetenskap har haft en enorm utveckling, och en stor del av våra rötter är saknar relevans idag)

- att försöka definiera ämnets kärna (alla ämnets delar är viktiga och det går knappast att komma överens om vad som är kärnan och vilka andra delar som därmed blir perifera.

Nils förslag till definition är att företagsekonomin är en vetenskaplig disciplin om organisationer vilket innefattar alla slags organisationer från FN till den lokala fotbollsklubben och i relation till organisationernas omgivning och av alla aspekter av organisationer och organisering. Vi lever i ett organisationssamhälle och organisationer är en grund för vår ekonomi, demokrati och den globala ordningen. Företagsekonomi har en unik situation genom sin fokusering på den organisatoriska nivån. Nils anmodade oss att börja kommunicera detta till andra ämnen, till allmänheten och till studenterna.

I den efterföljande debatten diskuterades betydelsen av att vi som ämnesföreträdare behöver stå för något och inte bara säga att det beror på! Sara Philipsson från Växjö universitet fyllde på med att säga att vi måste våga föreslå lösningar, att starka ämnen som medicin och teknik är starka därför att de är orienterade på att finna lösningar på olika slags problem. Att vi är så negativa till konsulter tyder på att vi inte vill bli besmittande av verkligheten, men då sitter vi på läktaren och ser på när andra anstränger sig för att skapa nytta.

En annan kommentar på mötet var att vi som ämne borde formulera ett budskap och ta fram en strategi för att kommunicera detta budskap genom moderna metoder för påverkan och opinionsbildning.

En reflektion från webbredaktören är att vi skall vara stolta över att vi är företagsekonomer. Vårt ämne ger ett viktigt bidrag både till den högre utbildningen och till förståelsen av hur det moderna samhället fungerar. Vårt ämnes eklektiska karaktär kan också komma till stor nytta vid ansträngningar för att hantera komplexa samhällsproblem, vars lösningar vi kan vara övertygande om inte kan rymmas inom traditionella ämnesavgränsningar. Det 21:e århundradet kanske rent av kan bli till företagsekonomins stora epok.

Stefan Tengblad