Ämneskonferensen inleddes informellt på tisdagskvällen på Ekonomihögskolans campus i Kalmar (fd. Teleskolans lokaler) med en välkomstpub och ett föreningsrådsmöte. På föreningsrådsmötet medverkade representanter för nästan alla 26 institutionella medlemmar. På mötet diskuterade viktiga frågor för föreningen att arbeta med, såsom resursfördelning och samverkan mellan olika lärosäten. Föreningens ordförande Nils Brunsson presenterade föreningens verksamhet och uppmanade till lokal föreningsverksamhet.

Den första riktiga konferensdagen inleddes med Föreningens årsstämma. Till stämmans ordförande valdes Jan Greve, som skötte rollen med den äran. På årsstämman återvaldes den sittande styrelsen som också erhöll ansvarsfrihet för 2009 års verksamhet. Till valberedning valdes Marita Blomkvist, Sten Jönsson och Birgitta Påhlsson. Till revisorer utsågs Jeanette Johansson och Gunilla Myreteg (omval) med Bengt Kjellén som revisorssuppleant . Årsstämman beslöt att höja den institutionella medlemsavgiften till 10.000 kronor och samtidigt fick styrelsen i uppdrag att utforma ett förslag differentierad medlemsavgift framöver.

Årskonferensen öppnades sedan formellt av Nils Brunsson och av Kjell Arvidsson, prefekt för ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet. Ekonomihögskolan tillhör de största i landet med 7000 studenter, 175 anställda varav 51 disputerade lärare och 59 adjunkter. Omsättningen uppgår till 170 miljoner kronor och det ges 13 olika utbildningsprogram varav civilekonomprogrammet är det största.

Nils fortsatte att framhålla att företagsekonomi är det överlägset största ämnet i den svenska universitets- och högskolesektorn med 39 000 studenter. Detta kan jämföras med att tvåan matematik stannar vid 27 000 studenter och att ett ämne som statsvetenskap endast har 6 000 studenter. Nils framhöll även att företagsekonomi är ett förhållandevis sammanhållet ämne.

Därefter gavs 12 olika seminarier inom tre övergripande konferensteman: Ekonomiutbildningens utmaningar, Styrning av universitet och högskolor och Aktuell företagsekonomisk forskning. Undertecknad deltog i seminarier kring metoder för framgångsrikt lärande (en av arrangörerna), en paneldiskussion kring resurser och kvalitet i ekonomutbildningar och ett seminarium kring erfarenheter med den nya civilekonomutbildningen.

Metoder för framgångsrikt lärande handlade till stora delar om (bristen på) mer elevcentrerad undervisning, att med Helen Holmgrens (från Högskolan Väst) ord allt för mycket byggde på ” pedagogik á la Matrix” där kunskaper förväntas kunna överföras som ett datorprogram kan kopieras. Detta fungerar som bekant inte och vanliga kommentarer från lärarna var: ”Dom fattar ju inte…”, ”Nä och de kommer inte ihåg heller…”). Behovet av att integrera teori och praktik betonades, båda behövs för att studenterna skall förstå det ämne det skall lära sig.

Paneldiskussionen kring resurser och kvalitet i ekonomutbildningar skildras även i separat debattartikel. Något som jag tog med från denna debatt är att det politiska intresset och ersättningssystem alltjämt utgår från en nationell kontext med vårt hävdvunna ersättningssystem där teknik och naturvetenskap har avsevärt större resurser utgör navet i utbildningspolitiken. Frågan vad det kostar att ge en bra ekonomutbildning och hur de svenska ekonomutbildningarna står sig i ett internationellt perspektiv väger lätt i sammanhanget. Dagen kommer nog då svenska studenter söker sig utomlands i stor omfattning för att få en bättre utbildning.

Den nye utbildningskanslern trodde inte att tilldelningssystemet kommer att förändras något nämnvärt och framhöll fördelarna med ett oföränderligt system, nämligen att det skapar förutsägbarhet. Några större ekonomiska tillskott till grundutbildningen totalt tyckte han inte var troligt. Det gällde snarare att göra mer med mindre resurser (doing more with less). Paneldiskussionen var mycket rikhaltig och innehöll också förslag om skapa ett nytt system för finansiering av lärosätenas infrastruktur, den centrala högskoleadministrationens kraftiga expansion och hur sektorns utmaningar alltmer knyts kring satsningar på ökad styrning och formellt chefskap. Nils Brunsson framhöll att de nya praktikerna för New Public management leder till byråkratisering av sektorn. Allan Malm från ekonomihögskolan i Lund framhöll i sin tur att ett lärosäte har en diversifierad verksamhet bör inte ha en centralt formulerad strategi, snarare bör dessa strategier formuleras på fakultetsnivån eller motsvarande.

Efter denna innehållsrika dag var det dags för bussresa till det nybyggda designhotellet Kosta Boda Art Hotell (mycket väl värt ett besök!), där vi sedan åt en god middag i en behaglig miljö. De flesta deltagare sov sedan över i hotellet och åkte på morgonen till campus i Växjö för ytterligare 12 sessioner. Det mest populära handlade om examensarbeten i ljuset av den kommande utvärderingen. Jag deltog dock i en session om ledarskapsforskning som var en av arrangörerna till. Jag missade också den avslutande diskussionen kring företagsekonomins framtid på grund av att snöovädret tvingade mig att åka tidigare.

För att sammanfatta var det en välarrangerad och lyckad ämneskonferens. Det kanske mest glädjande var att det fanns deltagare från samtliga 26 institutionella medlemmar, vilket också utgör de lärosäten i Sverige där det går att ta ut en examen i företagsekonomi från kandidatnivån och uppåt. Föreningen har, på mindre än tre år sedan sin tillkomst, blivit den ledande samlingsplatsen för lärare och forskare i företagsekonomi i Sverige. Det lovar gott inför framtiden.

Stefan Tengblad

PS: Här kan du ladda ned de bilder som Nils Brunsson visade på konferensens inledningsanförande och de som Alexandra Waluszewski visade på avslutningssessionen.