I tidigare inlägg här på FEKIS-sidan har Malin Tillmar, Linköping bl.a. pläderat för att utbildningen borde ge ”en bredare och mer verklighetsförankrad förståelse av världen” dvs. mer uttalat frångå den klassiska ”economic man”-föreställningen. Malin menar att företagsekonomiämnets mångfald bättre borde speglas i utbildningen. Anders W Johansson, Växjö och Mälardalen fortsatte debatten med att peka på att studenterna även behöver tränas i ”empati, etiska ställningstaganden, perspektivseende och skapandet av harmoni”. Anders pekar också på faran med för stor inomvetenskaplighet (vilken göds av tidskrifterna och dess publiceringstraditioner) och argumenterar för att lärare/forskare ska ”hålla kontaktytorna till världen utanför levande”.

Båda inläggen talar för att en bredare bildningsambition saknas eller kanske bättre formulerat: inte riktigt ryms i dagens ekonomutbildning. Ni minns säkert debatten som boken Bildningsresan av Leif Alsheimer (2004) startade. Alsheimers grundtanke var att genom att integrera skönlitteratur i de obligatoriska kurserna kunde studenterna få en bättre förståelse av samhällsutvecklingen och sin egen plats i sammanhanget. På så vis skulle skönlitteraturen göra dem bättre rustade för arbetsmarknaden. Det handlar således om att kunna erbjuda möjligheter till bildning, inte bara utbildning.

Nu finns det ju inga formella hinder för att lägga in mer bildande inslag i utbildningen. Det är snarare tvärtom. Högskolelagen har tydliga skrivningar om vad en utbildning ska innehålla och där saknas inte ambitioner: Det är krav på vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet, samverkan med det omgivande samhället, verksamhet som främjar hållbar utveckling, jämställdhet, förståelse för andra länder och internationella förhållanden. Bolognaprocessen (Lag (2006:173)) resulterade i än fler krav och förväntningar t.ex. att möta förändringar i arbetslivet och att följa praktikens kunskapsutveckling och förutom kunskap och förståelse ska utbildningen även resultera i färdigheter och förmågor samt värderingsförmåga och förhållningssätt.

För att ytterligare ”spänna bågen” har som bekant en ny yrkesexamen för ekonomer införts: civilekonomexamen. Självklart höjs nu förväntningarna på denna yrkesutbildning, både från studenternas sida och avnämarnas. Jag är rädd att de blir besvikna. En ny yrkesexamen har beslutats UTAN att mer resurser har tillförts! Det innebär att förutsättningarna för att t.ex. erbjuda yrkespraktik, öka antalet lärarledda moment, att minska gruppstorlekar och erbjuda varierande examinationer är lika små (sämst av alla yrkesutbildningar), som tidigare.

Att alltid klaga på bristande resurser kan tyckas vara en enkel och billig argumentation. Visserligen har viss förstärkning av studentpengen skett under senare år, men dessa extraresurser har ätits upp av ökade kostnader, särskilt avseende centrala avgifter (se artikel om urholkningen av studentpengen, Markowski, DN 090116). Detta att de centrala högskoleförvaltningarna kräver allt större del av utbildningsresursen är ett stort, internt problem för lärosätena. Denna fråga utvecklar jag dock inte mera här, men problemet borde uppmärksammas i en egen debattartikel! Sålunda trots högre studentpeng - mer undervisningstid har det inte inneburit vilket bl.a. Högskoleverkets senaste Studentspegel (2007) visar. DN:s ledare (070421) kommenterar resultatet med rubriken ”Lärarlös högskola” och där skriver man bl.a. ”Det är inte acceptabelt att många studenter klarar av vad som nominellt ska vara heltidsstudier på 10-20 timmar i veckan. Det är inte acceptabelt att många studenter själva betraktar de intellektuella kraven som för lågt ställda. Och heller inte att få studenter har kontakt med lärarna annat än som åhörare i en undervisningssal.”

Jag är övertygad om att våra ekonomutbildningar (3-4-åriga) skulle kunna vara mer ambitiöst utformade och nå bättre resultat med en högre studentpeng (förutsatt att vi får använda tillskottet till undervisning!). Brändströmska resursutredningens förslag om en högre generell tilldelning kan möjligen bli verklighet men i väntan på den, kan vi göra något?

Jag vill lyfta fram tre möjligheter som på olika nivåer/sätt kan medföra en förändring:

PROTESTERA
Den kanske viktigaste insatsen på lång sikt är att protestera. Föreningen Företagsekonomi i Sverige kan bli allas vår talesman och företrädare gentemot departement och riksdag. I föreningens stadgar står som första punkt att föreningen ska ”Främja akademisk utbildning på grundläggande och avancerad nivå samt utbildning på forskarnivå, inklusive ekonomutbildning med inriktning mot ämnet företagsekonomi”. Att arbeta för mer resurser till utbildningen ligger således helt i linje med föreningens ambitioner. Skulle samtliga lärosäten med ekonomutbildning ställa sig bakom ett gemensamt upprop kan det förhoppningsvis få gehör. Faktaargument finns bl.a. genom Civilekonomernas rapport där studentpengen i Sverige jämförs med sju andra länders (Resource Allocation to Business & Management Students, 2008). Man kan undra varför svenska utbildningspolitiker tycks tro att svenska ekonomstudenter kräver mindre resurser än andra länders?

SPRID DE GODA IDÉERNA
Det finns säkert många goda idéer om hur våra små resurser kan utnyttjas på ett optimalt sätt. På kort sikt skulle det dagliga arbetet kunna underlättas om vi hade möjlighet att tillvarata varandras goda erfarenheter. Vi kan bli bättre på att dela med oss av goda pedagogiska tips kollegor emellan. FEKIS och dess hemsida är en ypperlig arena för detta ändamål. För alla med ekonomutbildning är programmens popularitet, både hos studenter och avnämare, en förutsättning för framtida verksamhet. Ett bra omdöme om våra ekonomutbildningar gagnar oss alla.

ÖKA DE INNEHÅLLSMÄSSIGA KRAVEN
Enligt Studentspegeln (2007) anser många studenter att de intellektuella kraven är för låga. Även om det inte gäller ekonomutbildningen mer än någon annan är det en tydlig signal (och givetvis en effekt bl.a. av den resursmässiga utarmningen). Vi skulle gemensamt kunna öka kraven innehållsmässigt i våra kurser på ekonomutbildningen. Uppenbarligen har studenten i allmänhet tid över, om man ska betrakta heltidsstudier som 40 timmar/vecka. Utöka litteraturlistan med mer litteratur (kanske även skönlitteratur). Kräv fler individuella rapporter och muntliga presentationer. Kräv mer egen kontakt med näringslivet och kännedom om samhällsdebatten, listan på lämpliga extrainsatser kan göras lång. Detta förutsätter ju resurser – ja, men nytänkande i form av studenters egen medverkan med att ge feedback och kommentarer på varandras arbeten, att äldre studenter kan inbjudas som medbedömare eller för att ge respons på presentationer etc , är insatser som kan kombineras med t.ex. självrättande webbexaminationer. Sammantaget skulle sådana insatser kunna medföra att lärarens dyrbara tid kan användas bättre – och därmed kan innehållet i vissa utvalda/lämpliga kurser utökas. Förhoppningsvis tycker våra studenter att det är positivt att vi ökar kraven och att de får lära sig mer, och att även få bildning under sin utbildning!

Som avslutning ett citat från tidigare universitetskansler Sigbrit Franke, som kommenterade resultaten från Studentspegeln i en debattartikel (Västerbottenskuriren 070421) ”…framträder en bild av att den högre utbildningen inte fungerar optimalt. Beror resultaten på att studenterna inte erbjuds undervisning i tillräcklig omfattning? Eller får studenterna inte tillräcklig inskolning i vad det egna ansvaret innebär för att utnyttja studietiden? Kanske finns det ett samband med den stora utbyggnaden av grundutbildningen som skett under senare år och som inneburit mindre lärartid och resurser per student?”

Uppenbarligen är kanslern sanningen på spåret… Vi kan hoppas att hennes efterträdare och andra personer med inflytande över högskolan och dess resurstilldelningssystem tar signalerna på allvar och agerar – framför allt för studenternas skull. I väntan på detta hoppas jag att vi tillsammans, bl.a. via Föreningen Företagsekonomi i Sverige, gör vad vi kan för att kunna leva upp till de ambitioner och förväntningar som finns på ekonomutbildningen så att dess anseende och popularitet kan värnas.