Utbyte av kunskap och erfarenheter mellan arbetsliv och företagsekonomiska institutioner är angeläget. En del görs idag och exempelvis tas praktiker in som gästföreläsare. En del skulle kunna utvecklas. Här en idé.

Det händer att personer med stor erfarenhet från långvarig verksamhet i näringsliv och förvaltning hör av sig med frågan om de skulle kunna börja i forskarutbildningen. Det kan vara personer med vd-erfarenhet från börsbolag, personer med specialisterfarenheter från olika företagsekonomiska områden.

Det kan dock vara svårt för personer av detta slag att inordna sig i det vetenskapliga tänkandet. Ibland kan det gå bra men det kan också visa sig att doktoranden ifråga har stora svårigheter att foga in sina erfarenheter i vetenskapligt sammanhang. Och där de infogas kan resultatet bli att det unika som doktoranden har med sig blir stympat i den vetenskapliga dräkten. Själv tror jag inte att lösningen är att införa en ny typ av doktorsexamen med praktisk inriktning eller liknande.

Att ge kalla handen till studie- och skrivintresserade praktiker med stor erfarenhet är dock inte en väg jag skulle vilja se. Jag vill här slå ett slag för en annan väg.

Erfarenheter från ett liv i praktiken kan nog ibland vara mycket värdefulla att ge spridning åt.
Jag skulle vilja att företagsekonomiska institutioner och liknande med glädje skulle ta emot praktiker med erfarenhet som vill dela med sig av dessa. De skulle erbjudas delta i seminarieverksamhet. De skulle uppmuntras att skriva om sina erfarenheter och vid något eller några seminarier få möjlighet att presentera sina skriftliga utkast. Viss begränsad handledning skulle erbjudas. Kraven skulle inte vara att de skulle sätta in sina erfarenheter i vetenskaplig dräkt. Krav skulle ställas på att deras texter skulle vara sammanhängande och begripliga, att det skulle röra sig om exempelvis berättelser eller teser som på något sätt skulle vara underbyggda med resonemang. För dem som därefter förmår slutföra ett större eller mindre bokmanus eller en längre artikel skulle publiceringsmöjligheter i erbjudas. Jag skulle gissa att även om doktorstitel kan vara lockande så skulle ändå publicering i akademiskt sammanhang av erfarenheter kunna vara nästan lika lockande.

När jag skriver praktiker med stor erfarenhet avser jag inte de konsulter som redan idag gärna publicerar sig och då inte sällan i någons slags pseudovetenskaplig stil med egenhändigt skapade begrepp och modeller. Sådan skrivverksamhet behöver inte stödjas.

Företagsekonomiska institutioner skulle kunna inrätta egna skriftserier för praktikerpublicering. Men intressantare skulle vara att skapa en nationell svensk bokserie – en slags Seniorpraktikerserie i företagsekonomi. För publikation skulle krävas rekommendation av professor eller docent som också skulle intyga att arbetet varit föremål för diskussion i seminarium. Detta skulle vara en slags kvalitetsstämpel.

För finansiering av utgivningen behövs ekonomiskt stöd från något eller några anslagsgivande stiftelser. Förlag vore inte svårt att få fram om finansiering kan ordnas.

Min fråga är nu om denna idé har något värde och hur den i så fall skulle kunna förverkligas?