Mitt första svar på Levays fråga är att det är mycket enkelt att integrera kritiskt tänkande i utbildningen från första början. Det är bara att se till att för varje teori (jag låter teori här även stå för modell och begreppsapparat) som tas upp i litteratur eller undervisning ställa några av följande slags frågor:
- Vilka antaganden och förutsättningar bygger teorin på?
- Vilket underlag bygger teorin på teoretiskt och empiriskt?
- Är teorin logiskt sammanhängande?
- Vilka implikationer har teorin?
- Vilken giltighet har teorin?
- Hur fruktbar är teorin?

Ett exempel: En teori om människan som används i en del företagsekonomiska sammanhang är Maslows behovshierarki. Den bygger på antagandet om hierarki – först ska behov A tillgodoses, när detta behov är uppfyllt aktualiseras behov B, osv. Underlaget empiriskt är mycket skakigt. Hierkarki-antagandet har inte visat sig vara giltigt. Det är oklart vad som menas med att ett behov är uppfyllt. Implikationerna att man normativt först bör försöka tillgodose A och först därefter tillgodose B är högst betänkliga.  Just det här exemplet har jag medvetet valt utifrån att det är en fråga om en ohållbar teori.

Ett annat exempel. En årsredovisning är uppbyggd utifrån ett antal principer såsom fortlevnad, jämförbarhet, matchning. Även här kan frågor ställas om antaganden angående uppsättningen principer, eventuella konflikter mellan principer, deras giltighet för företag av olika slag, etc.

Så här kan varenda teori som finns i företagsekonomisk litteratur och tas upp i undervisning behandlas. Och ingen enda teori i företagsekonomisk utbildning bör få slippa ifrån den här typen av kritisk granskning och det bör gälla från och med dag ett i grundutbildningen.

Mitt andra svar är följande. Så enkelt som jag framställer det i mitt första svar är det inte. Det svaret bygger på en något positivistiskt orienterad syn på kunskap, en syn på att teorin på något sätt speglar någon slags objektiv eller subjektiv/konstruerad verklighet. Och så är inte fallet med alla teorier som dyker upp i den företagsekonomiska utbildningen. Mot detta vill jag dock argumentera för att en genomgång av lärostoffet i läroböcker och undervisning i de flesta fall passar in på mitt första svar.

Min tredje kommentar berör något som Charlotta Levay inte tar upp. Det är det sorgliga faktum att det till och med på universitetsnivå kan förekomma att lärare och studenter som med kritiskt förhållningssätt avser att studenterna ska ställa sig kritiskt till det läraren säger i den meningen att ifrågasätta om läraren verkligen kommer med ett sant budskap och inte mer eller mindre far med osanning (”jag tror inte på vad du säger och jag har rätt att tro på det jag anser sant”). En sådan antiintellektuell syn på vad kritiskt förhållningssätt bör vara ska givetvis inte ha någon plats i högskolan.

Ingemund Hägg

Professor i företagsekonomi

Uppsala universitet