Det finns en uppsjö av läroböcker i metod, metodik, metodologi – orden växlar – för samhällsvetare av olika slag. Vanligt är att författarna säger att sådant lär man sig genom att pröva på i egna undersökningar och inte genom att studera en lärobok. Nog så sant.  Vanligt är också att författarna framhåller att det inte är en kokbok de kommer med.

Metodboksförfattare brukar välja att illustrera sina resonemang med mer eller mindre utförliga exempel. Det ses ofta som bra om exempel kommer från det egna ämnet. Men en metodbok kan ha goda egenskaper i andra avseenden som uppväger avsaknad av företagsekonomisk exemplifiering. Och särskilt om exemplen inte är kopplade till teori utan enbart ska illustrera metod isolerat.

Den vanliga användningen av metodböcker som källor för citat med vars hjälp studenterna kan positioner sig är ofruktbart och negativt. Att positionera sin metod som kvalitativ eller kvantitativ, som fallstudie eller ej fallstudie, som att intervju och fallstudie är samma sak, som att intervju och kvalitativ metod är samma sak gör ingen glad. Hur då göra för att studenterna ska kunna karakterisera sin egen metod i förhållande till problem och teori? Om en metodbok finns i kursen bör den ge incitament till problematisering av nämnda begrepp. Den ska inte bidra till uppfattningen att det är enkelt att placera sig i en box av sådana här begrepp såsom att ”min studie är en kvalitativ studie av ett fall med djupintervjuer”. Den ska bidra till att metod tydligt kopplas till problem och teori (om det sedan gäller teori vald i förväg eller utvecklad i arbetet).  Det kan låta bra men problemet är att metodböcker knappast klarar av detta på egen hand.

Det viktigaste bör vara, snarare än få fram bättre metodböcker, att få fram kursböcker och undervisning där företagsekonomiska problem och teorier behandlas i koppling till metod. Då skall det finnas med frågor av typen: Hur har denna teori kommit fram? Med vilka metoder? Empiriskt underlag? Giltighet? Med kurser där sådana frågor inte ställs är det mycket begärt att studenterna enbart med hjälp av metodböcker som studeras i samband med examensarbeten ska kunna göra något vettigt med dem. För att förbättra metodmedvetenhet är det alltså de vanliga kurserna i ämnet som måste utvecklas.

Nedan kan ni ladda ned min recension av två av de vanligaste metodböckerna i vårt ämne. Det hade varit värdefullt om fler ämneskolleger ville delge sina erfarenheter av metodundervisning och metodböcker här på ämnesföreningens hemsida.

Ingemund Hägg